Fanny Voilà

Jag kan med ilska berätta att vi nästan blev fast i Antibes igår. Enligt tidtabellen så gick sista tåget från Antibes till Nice igår 00:22. Men kom det något tåg? NEJ. Där satt vi i tystnaden och fick veta att nästa tåg inte skulle gå förrän 06:22. Varför? Det blir tydligen så ibland för att det inte är så många som åker. Alltså, en tidtabell är väl till för att följas?  Är det inte  på grund av strejk så finns det tydligen andra anledningar till varför tågen inte går. Det hela slutade med en taxiresa  till Nice för 80€. KUL!
Idag har det iallafall varit fint väder och jag har bättrat på brännan i fejjan.

Min roomie är lite konstig.

Thank God It's Friday!
Sitter just nu vid köksbordet och pluggar. Jag har fonetiktenta nästa vecka och inlämning veckan efter, och eftersom jag ska få besök på torsdag så hade det ju varit skönt att få allt klart innan. Men just nu tar det emot att vara så seriös... Men det ska nog ordna sig! Efter den här (förmodligen) effektiva dagen ska vi släppa loss och åka till Antibes ikväll.

Om exakt en vecka så har jag Sverige besök, vilket självklart också betyder lite påfyllning av svenska saker som jag saknar här nere i Nice. Det ska bli superhärligt med besök, och jag har varit elak och bett om massa saker som nu börjar närma sig ett par kilo i resväskan. Im sorry.

Jaja, om en vecka är jag rikare på havregryn, tacomix, ELLE och lite grejer från garderoben. Jag ger en liten extra hint om en annan sak här också ...

Vädret här nere är numera inte speciellt pålitligt. Ena dagen kan man ligga på stranden i bara linne och nästa dag får man klä på sig både tjocktröja och skinnjacka. Plussa också på vind, regn och ett par grader kallare! Men jag gissar att ni känner av detsamma hemma i Sverige, även om det kanske skiftar på lite lägre temperaturer än här :)

Attention! Tycker verkligen synd om er där hemma som får dras med snön, men det ser ut som temperaturen går åt rätt håll, iallafall dagtid. Prognosen är från SMHI, för Borran.

Vilket ord egentligen, korkade. Alltså, hur dumt låter inte själva ordet? Jag förstår varför det har en korkad innebörd.
Jag har ikväll varit på Bodypump och... känt mig som en iq-befriad person som efter att blivit ombedd av instruktören 4 gånger (läs: skrikit i micken enbart till mig), inte gjort som jag blivit tillsagd. Jag kan inte säga så mycket mer än att jag inte förstod vad han sa. Hur typiskt är det inte? Folket vände på sig. De tänkte säkert något korkat. Kork. Öppnare. Tire-bouchon. Och jag som tycker att jag förstår det mesta numera, men tydligen så lyckas jag hamna i en sådan här situation  - dumt!
Jag kunde iallafall inte göra annat än att försvara min dumhet, så jag gick fram till instruktören efteråt och sa: "Alltså, jag är inte dum, men....." Ja, och sen kan ni ju räkna ut storyn. Han skrattade gott iallafall, och sa på snabbaste franskan att han skulle prata långsammare nästa gång. Det kommer inte gå, för han pratar i superspeed. Hela tiden. Men det är lugnt, jag fattar. Ju.

Internationella kvinnodagen - jaha, vad gör vi för speciellt idag? Inget.
Imorse ringde klockan 07.30. Jag kan säga att det inte har hänt så många gånger sedan jag kom hit...
Iallafall så har vi vår svenska handledare från Sverige här mån-tors som har lektion med oss 09.00-11.30 så faktiskt, nu är det allvar på riktigt - en hel skoldag till 15.30! Men det känns bra att komma upp tidigt och bli sysselsatt.
Linnea är äntligen tillbaka från Toulouse efter många om och men. Det kom nämligen MASSA snö nere i sydvästra Frankrike igår så hon satt fast med tåget. Men som sagt, hon är nu hemma välbehållen. Känns skönt.

Just nu har Anna ersatt min ensamhet (Linnea är fortfarande i Toulouse och min supersociala japan jobbar), så nu sitter vi hemma hos mig med våra datorer, en fransk skvallertidning och franska Cosmo. I bakgrunden går Kingdom of Heaven på dubbad franska. Orlando Bloom känns hetare med brittisk accent, det måste sägas. Vi har precis insett att Oscarsgalan går av stapeln i natt på CANAL +. Jag har inte CANAL +. TRÅKIGT!
Iallafall, jag har gjort en liten summering av den här veckan i bilder, trevligt va?

Nu bär det snart av för en myskväll hos Annie och hennes kids. Hon är barnvakt ikväll så jag tänkte lämna mina klassisar för en kväll och spendera en helkväll med min Kungsbacka-skönhet. Ha en fantastisk kväll. Vi hörs imorgon, ciao ciao.

Idag sken solen varmt över Nice, vilket bidrog till en stormning av stranden för oss svenskar. Vi tänkte; "det är ju inte så varmt än" "det är ju bara början av mars" "vi ska inte ligga så länge" och "orka gå och köpa solskyddsfaktor för en dag" (det har regnat väldigt mycket sen vi kom hit). Våra tidigare besök på stranden har inte varit så långvariga, men idag blev det 4 timmar på stranden och jag kan säga att vi nog inte riktigt tänkte på att vi befinner oss vid medelhavet. Läget just nu: samtliga kräftor beklagar sig. Varför lär man sig aldrig?

Det finns en sak som jag stör mig otroligt mycket på. Något som gör mig småirriterad varje dag och nu börjar det snart bubbla över. Det är något som jag i för sig tror förekommer i alla större städer. Jag pratar självklart om kombinationen liten trottoar och mycket folk. Hur störande är det inte när man har bråttom? Hur störande är det inte när 95 % går i snigeltakt? Hur störande är det inte när det regnar ute och samtliga går med sina förbannade paraplyer och skiter FULLSTÄNDIGT i resten av människorna som OCKSÅ har paraplyer? Hur störande är det inte när folk inte tänker på att vissa kanske vill gå om, men de kan inte eftersom personen framför går precis i mitten på den lilla trottoaren? Hur störande är det inte att man försöker säga PARDON, EXCUSEZ-MOI men att folk går i sin egen värld och inte märker något förrän man är verkligen försöker förbi? Idag rann det över för mig när jag var vresig och hungrig, och paret framför mig träffar någon de känner och ställer sig mitt i vägen och börjar kindpussas. Jag fick snällt STANNA OCH VÄNTA, trots mina EXCUSEZ-MOI JE VEUX PASSER så var de i sina egna världar. Nä, jag blir trött.

Idag har jag försovit mig. Jag vaknade 11.00, hjälp! Vad hände med min tidiga 8.30 vana? Nu sitter jag och gör min läxa i superspeed, vilken bl.a är en väldigt intressant artikel som heter Arabie Saoudite, derrière les murs - Bakom murarna i Saudarabien. Det är tyst och tomt i lägenheten för roomie-L åkte till Toulouse igår kväll och kommer inte hem förrän på måndag. I skrivande stund gick det upp för mig att det ju självklart var därför jag försov mig... Morgon-Linnea är inte hemma.

Precis som i svenskan så kan det bli missförstånd, men då fattar man oftast när det blir fel.. och varför.
Förra veckan skulle jag skriva ut några papper på skolan som låg på min mail, men jag hade problem att öppna dokumenten så jag fick hjälp av Hitech-läraren på skolan. Dock lyckades inte han heller lösa det riktigt.
Jag säger på franska:
- Jag gissar att det beror på att jag sparat filen fel, jag har en Mac hemma.
Hitech-läraren börjar skratta. Jag förstår inte vad jag gjort för fel.
H-L: Fanny, säg aldrig att du har en Mac på franska, du får säga något annat, typ Apple.
F: Varför det?
H-L beskriver att en "mac" på franska är en person som håller på med koppleri och prostitution, Hallick, med andra ord.

Synd att den här är värd lika mycket som hälften av mina månadshyror i Nice, den är för jäkla fin.

Det har sina för- och nackdelar med att bo med vår lite smått märkliga japanska roomie Shu. Fördelen är som jag skrev för ett tag sedan, att han är tyst och nästan aldrig hemma när vi är hemma. Nackdelen är att han, även om han är en världsvan japan, innerst inne självklart är en äkta japan. Det vill säga att han väldigt ofta ursäktar sig för att han är "i vägen", att han är i köket samtidigt som mig eller att han är hemma samtidigt som mig.
Varför detta ursäktande för sin egen existens?
Idag bad han om ursäkt för att han är ledig från jobbet på onsdag och torsdag, och häromdagen bad han om ursäkt för att han var hemma när vi hade vänner här.
Kära Shu, du bor här och är en del av den här lägenheten! DU FÅR VARA HEMMA I DITT EGET HEM UTAN ATT BE OM URSÄKT.
För en vecka sedan råkade han tappa en av mina och Linneas tallrikar som vi köpt. Behöver jag ens säga att han bad om ursäkt? Och det typ 100 gånger. Han var så upprörd, stackarn.. Det gjorde ju inget.
I fredags var jag sen till skolan, och Shu hade tagit hit en tjejkompis som han ville att jag skulle hälsa på. Smått stressad som jag var, försökte jag försiktigt förklara att jag skulle gå till skolan, (jag kunde inte med att säga till två japaner att jag inte hade tid att prata med dem, det gör man bara inte) men att vi kanske kunde prata mer när jag kom hem. NO NO NO, travail travail, ça va ça va (nej nej nej, arbete arbete). Typiskt exempel, han ville försäkra mig om att han inte skulle vara i vägen för mig när jag kom hem. Ja, vad säger man?

I mitt skafferi finns det just nu väldigt mycket konserver. Varför? Jag har alltid hatat konserver. Jag har nu insett att det är väldigt smidigt och inte så tokigt. Det står ju sig länge. Supersmart.

För andra gången har Linnea lyckats med en kanonfrukost - scones! Och vi som inte ens har en ugn. Duktigt jobbat måste jag säga! Det var underbart att få vakna upp utvilad och hungrig och dessutom få varma scones med chevreost och fikonmarmelad. Mums!
Just nu försöker hon sig på att göra semlor, det går tyvärr inte lika bra. Vi har ett litet fikamöte här om 30 minuter och då har semlor utlovats.. Jag är rädd att samtliga av våra gäster kommer bli besvikna för just nu händer det inte så mycket med degen. Men vi ger inte upp!

...är jag tröttare än jag var innan jag åt, men gott var det! Det tar på krafterna när schemat är späckat och när man är förkyld, minst sagt. Idag har flickorna och jag legat på stranden och tagit igen oss sedan gårdagskvällen. Vi köpte också med oss en riktigt fransk frukost - croissanter och pain au chocolat. Ikväll är det sista karnevalen kvällen så vi tänkte dra våra trötta kroppar dit, och förmodligen lite längre än så - om vi inte ramlar ihop. Nu ska jag sätta på kaffe och rycka upp mig med en dusch, sen är jag fit for fight igen. Ha en toppenkväll tout le monde. Bisou


Igår var det kanonfint väder så  vi gick in till gamla stan och köpte oss  varsin god italiensk kulglass. Samtliga blev mer intresserade av den stora vågen som kom in, än att vara fina på kort.